-

<< TILLBAKA--- NÄSTA ARTIKEL >>

ARTIKEL 14 NR1/07
07-04-02
KOMMENTAR

Ge papperslösa förtroende för socialtjänsten

Socialtjänsten har ansvar för papperslösa barn. Men många av landets socialnämnder vet inte om de ska anmäla dessa barn till polisen. Karin Österling reder ut vad som gäller och önskar för framtiden.

Enligt Socialtjänstlagen har socialtjänsten det yttersta ansvaret för alla som vistas i kommunen; tillfälligt eller permanent spelar ingen roll. JO har tolkat det som att kommunen har ansvar även för den som har avvikit från en avvisning. Socialstyrelsen drar samma slutsats: Socialtjänsten ska pröva alla ansökningar om hjälp på samma sätt.

Men i praktiken finns det hinder som innebär att papperslösa barn inte får det bistånd de har rätt till. Ett sådant hinder är det faktum att socialtjänstens sekretess kan brytas i vissa situationer.

Det första undantaget från sekretessen finns i Utlänningslagen, 17 kap. 1§. Där står det att socialtjänsten måste lämna ut uppgifter då polisen, säkerhetspolisen, Migrationsverket eller en migrationsdomstol begär det. Socialtjänsten får däremot inte lämna ut uppgifter på eget initiativ.

Den andra paragrafen som häver sekretessen återfinns i Utlänningsförordningen, 7 kap. 1§. Där står det att första gången en socialnämnd vidtar en åtgärd med utlänningar som inte har sökt uppehållstillstånd, så ska de meddela polisen. De ska också uppmana personerna ifråga att söka uppehållstillstånd.

Det innebär dock inte att socialnämnden kan ringa polisen så fort de gör en insats för någon som inte har laglig rätt att vistas i Sverige. Vem som är en "utlänning" som inte har sökt uppehållstillstånd går nämligen att tolka på flera sätt.

En tolkning är att personen ska ha en aktuell ansökan om uppehållstillstånd inne hos Migrationsverket. Socialnämnden skulle då ha rätt att ringa polisen om de träffade på någon som håller sig undan avvisning. Men det kan också betyda att personen någon gång ska ha sökt uppehållstillstånd.

Katrin Westlund-Brusquini är jurist på Socialstyrelsen och talar för den senare tolkningen. Syftet med underrättelseskyldigheten var aldrig att få folk avvisade utan att uppmana så många som möjligt att söka uppehållstillstånd, menar hon, och hänvisar till Anders Thunved som har skrivit flera lagkommentarer.

Socialstyrelsens jurist anser alltså att Socialtjänsten är skyldig att underrätta polisen om papperslösa som aldrig har sökt asyl, men inte om personer som tidigare har varit asylsökande.

I arbetet med min C-uppsats "Socialtjänsten och barn till irreguljära immigranter" blev det tydligt att ytterst få socialtjänstkontor hade haft kontakt med papperslösa. Jag lyckades bara hitta två kommuner i Stockholmsområdet där man hade den erfarenheten. I intervjuer med tjänstemän där kom det fram att även om de utredde barnen utan att underrätta polisen, så var de osäkra på om de agerade inom lagen.

Många papperslösa och personer i deras närhet är också rädda för att söka stöd hos socialtjänsten eller anmäla missförhållanden. Anledningen är förstås att det finns tjänstemän som tolkar Utlänningsförordningen så att man ska underrätta polisen om alla som befinner sig irreguljärt i landet. Underrättelseskyldigheten får därmed till följd att barn utan papper utesluts från samhällets yttersta skyddsnät, socialtjänsten.

Lagen måste förtydligas för att papperslösa ska våga söka stöd och för att andra ska kunna anmäla till socialtjänsten om barn far illa. Om barnkonventionen ska följas ska inte bara tidigare asylsökande kunna få stöd, utan alla som vistas i landet, oavsett legal status. En lösning skulle kunna vara att underrättelseskyldigheten tas bort helt, och att socialtjänsten endast uppmanar papperslösa att söka uppehållstillstånd. För om socialtjänsten blir en del i avvisningsprocessen finns det en risk för att den inte kan genomföra sitt arbete på ett bra sätt.

Karin Österling

Mejla via artikel14@farr.se

Karin Österling är socionom och aktiv i nätverket Ingen människa är illegal. Hennes C-uppsats las fram vid Socialhögskolan i Stockholm och ingick i projektet Barnets bästa i asylprocessen - från ord till handling, som drivs av BRIS, Europeiska flyktingfonden och Malmö högskola.

Läs mer

Uppsatsen finns att läsa i sin helhet på Uppsatsen finns att läsa i sin helhet på stockholms universitets hemsida

Källor :
JO 1994/95 s. 272. (Beslut från justitieombudsmannen.)
Socialstyrelsen 2006-101-4. "Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten".

-

ARTIKEL FÖR UTSKRIFT---------<< TILLBAKA--- NÄSTA ARTIKEL >>