-

<< TILLBAKA--- NÄSTA ARTIKEL >>

ARTIKEL 14 NR 1/07
07-04-02
DEBATT

Utred Kosovoalbanernas öde

Idag är det nästan 15 år sedan kosovoalbanerna kom till Sverige och dåvarande Invandrarverket öppnade nya flyktinganläggningar för att möta den stora gruppen. Men tryggheten blev kortvarig - över 35 000 kosovoalbaner skickades tillbaka till Slobodan Milosevics Jugoslavien i vad som skulle bli den största avvisningen i modern tid. SVT:s Uppdrag Granskning har nyligen avslöjat att för flera av de utvisade ledde det till förföljelser, misshandel - och döden.

Det uppskattas att mellan 9 000 och 12 000 människor dödades i Kosovo under krigets mest intensiva skede, från mars till juni 1999. En omfattande operation skedde den 22 maj 1999, då Milosevics armé samlade ihop tusentals människor på en begravningsplats i staden Vusshtri. Männen skildes från kvinnor, barn och gamla, varpå 68 av dem fördes in på en gård. Samtliga dessa 68 är i dag döda eller försvunna, bland dem Agim, Baskhim och deras pappa Hamdi Dallku. Alla tre hade varit i Sverige, nekats asyl och därefter utvisats.

Visste de svenska myndigheterna vad som väntade de albaner som skickades tillbaka till Kosovo? Diarierna över inkomna handlingar och rapporter visar att de svenska tjänstemännen och politikerna var mycket välinformerade. Men de visar också att de valde att bortse från de alarmerande uppgifter som skickades från UNHCR och Kommittén för de mänskliga rättigheterna i Pristina.

Det är oerhört angeläget att vi försöker få klarhet i vad som hände de kosovoalbaner som Sverige utvisade strax före Slobodan Milosevics krig. Hur många av dem blev torterade? Vilka dödades? Och vad kan vi lära oss av den migrationspolitik som fördes i början på 90-talet? Kanske att dagens flyktingpolitik är lika orimlig?

En kommission bör tillsättas och den bör tillsättas nu, under den borgerliga regeringen, eftersom det är de borgerliga partierna som har det moraliska ansvaret för den politik som fördes för femton år sedan. Jag uppmanar därför migrationsminister Tobias Billström att omgående tillsätta en kompetent grupp utredare, med representanter för riksdagen och UNHCR, för att börja städa bland skeletten i den borgerliga garderoben. Inte för att vi måste, utan för att vi vill. Det värsta som kan hända är att vi får fler belägg för att den svenska migrationspolitiken innebar att människor skickades tillbaka till tortyr och dödsmassakrer. Men även en sådan tung slutsats har ett värde - som dyrköpt lärdom och som stöd för den generösa flyktingpolitik som vi med stolthet och engagemang bör föra under den här mandatperioden.

Johan Chytraeus

Styrelseledamot, Folkpartiet liberalerna Skåne

-

ARTIKEL FÖR UTSKRIFT---------<< TILLBAKA--- NÄSTA ARTIKEL >>


INNEHÅLL NR 1/07

:: Ingen tid att luta sig tillbaka

:: Artikel 14 kommenterar

:: Göran Bodegård - barnläkare på återbesök

:: Domstolarna ska hålla på sekretess

:: Allt fler får stanna

:: Flykten från Irak till Sverige

:: Irak: Inte ens luften är densamma

:: Äntligen tillsammans efter lång väntan

:: Muwomgi kämpar för att få hit sina barn

:: Barns rätt till anhöriginvandring

:: Valbone flydde från trafficking

:: Vittnesmål från en tvångsutvisning

:: Spanien - EU:s gränsvakt

:: Frivilliga får vården att fungera

:: Fler vägar till vård

:: Skuggsystem räddar papperslösa med hiv

:: Ge papperslösa förtroende för socialtjänsten

:: Fängelseminnen blev lera

:: Migramovies

:: Kommunerna måste hjälpa hemlösa flyktingar

:: Utred Kosovoalbanernas öde

:: Arbetskraftsinvandring på usla villkor

:: Hänt i korthet

:: Nytt från migrationsöverdomstolen

:: FARR diskuterade EU:s yttre gränser

:: Vård - rättighet eller pull factor?

:: Bred kampanj för vård åt alla